Share this:

Vi lever fast ni inte hör så mycket från oss, varken på bloggen eller facebook. Vi har nu bott i Karlskrona i en och en halv vecka ungefär och det har hänt massor… Jag har kommit i ordning i lägenheten och fått allt på plats. Det sista ordnades förra helgen då mina föräldrar kom förbi med det sista och hjälpte mig att arrangera vitrinskåpet med alla glas. Sedan har vi utforskat promenadstigar, tränat agility några gånger på nya klubben och så har jag jobbat så klart. Det är lite pyssel att få ihop allt och en del stress över hur hundarna har det och om de är tysta i lägenheten. Första dagen hade de skällt en hel del men sedan har det gått bättre. Silaz bodde i studenlägenhet de första månaderna som jag hade honom, Mira har bott i lägenhet i över halva hennes liv men det är nytt för Zoe.

Hundarna verkar falla mer och mer till ro här och allt går bättre och bättre. Jag pratade med en granne igår och han hade inte alls hört hundarna inne från lägenheten. Skönt.

Jag tyckte det var rätt perfekt att bara bo 3 km från jobbet och kunna ta cykeln hem på lunchen… Detta kunde jag bara göra i två dagar… Sedan blev den snodd Jag såg den söndag eftermiddag i cykelkällaren som är låst men måndag morgon var det borta… Jag kan inte låta bli att fundera på om det var tjuvarna som jag hörde söndag kväll utanför och i trappan… Kanske, kanske inte. Och kanske var det lika bra att jag inte tittade ut för vem vet vad som hade hänt då… Så mycket är inte en cykel värd även om den var fin och bara ett år gammal. Men så jäkla förbannad och ledsen jag blev!

Så nu åker jag buss, som i och för sig går ganska snabbt. Sedan har jag även tagit bilen ibland och haft hundarna med mig när de bara behövt sitta en liten stund och vänta. Då har jag åkt direkt till skogen eller brukshundklubben från jobbet vilket har varit väldigt skönt.