Jag har många gånger känt lusten till att skaka liv i bloggen men vart ska jag börja? Vilketforum, hund eller träning? Hur personlig ska jag vara? – Varför måste jag alltid ha så höga förväntningar på mig själv, att leverera allt perfekt… Detta hämmar mig något otroligt mycket… Så denna nystart får nog bli ett projekt i att släppa på prestigen och bara skriva. Min känsla från tidigare var att bloggen mest blev en redovisning och det var inre givande för mig. Jag är dålig på att skriva målformulering och ordentlig reflektera när det kommer till hundträning. Kanske detta ska vara en käpphäst för mina kommande inlägg! 

Min status just nu är stillasittandes 😦 Men nedräkningen har börjat! Den 8 juni ska jag på återbesök på ortopeden och hoppas på att komma därifrån utan gips! Jag bröt ett litet ben, talus, i ankeln den 12 april när jag var ute och bouldrade på ett litet klippblock. Frakturen går in i leden. Maximalt otur, trillade ca 1 meter och landade väldigt fel med klättererskor på. Jag har inte fått belasta foten överhuvudtaget sedan dess och hoppat på ett ben med kryckor. Hoppas jag är inne på sista veckan nu och 8 veckor i gipsstövel har gjort susen. Det har varit allt annat än lätt, att gå från väldigt aktiv till att inte ens kunna gå en promenad eller fixa att stå upp i mer än några minuter. Läkningen går framåt och foten känns bättre. Tyvärr lider jag av en ganska obekväm biverkning av medicin som jag måste injicera varje kväll. Mer eller mindre konstant illamående alla tider på dygnet. 

Många har undrat hur jag har löst det med hundarna. Det är mycket stor sorg i hjärtat att jag inte har kunnat promenerat eller tränat dem som jag planerat i snart två månader men min pappa har ryckt in och absolut gjort sitt bästa för att ta hand om hundarna. 

Just nu känns framtiden väldigt osäker vad gäller både Silaz och Zoe. 😦 Zoe har gått under utredning sedan ett år tillbaka. Vi har kommit så långt så vi utesluter skelettskador/fel. Likaså verkar hon vara fin i alla led. Smärtan verkar uppstå från muskler samt rygg… Hon löpte under jul och nyår och då var hon sitt gamla vanliga jag, pigg och fräsch. Det gör att tankarna på hennes besvär går åt om det kan vara hormonellt. Det skulle kunna förklara varför hennes päls blivit riktig dålig. Men klart, är en hund inte i balans oavsett vad så blir pälsen ofta lidande. Just nu verkar hon vara sämre på morgnarna men piggna på sig lite under dagen.

Silaz då. Han har under de två senaste åren gått ojämnt på agilitytävlingar men jag tyckte det blev rätt så katastrofalt under Guldagility i Kalmar i juli förra året. Efter det tävlade vi en tävling i september. Vissa lopp var han jättesteg, gick ut hand, svängde märkligt osv. Andra lopp var han som skjuten ur en kanon. Jag blev då väldigt överraskad och ja, jag schabblar totalt bort dessa lopp. Silaz ojämnhet har gjort mig mycket osäker på min handling med honom då jag aldrig vetat hur han varit från lopp till lopp.

Under förra året började han visa på hälta efter han suttit i bil, både kortare och länge resor. Inte varje gång, men tillräckligt för att jag skulle reagera.

Att vi inte var samspelta på banan skyllde jag delvis på att jag lät han kastreras våren 2013. Tyvärr verkar det inte vara hela sanningen och tyvärr är det nog så att hundattacken som han råkade ut för december 2012 har påverkat honom fysiskt och nu när han snart blir 7 år, visar det sig än mera. Redan några dagar efter han blev biten över ryggen kände jag att något var fel men svårt att säga om det bara var svullnad eller något värre. Silaz togs till veterinär där det togs en röntgenbild från sidan på ryggen. På denna bild såg vi inga brutna revben men faktum är att han än idag har ett ”hål” in i sidan ca två fingrar från ryggraden, precis som om ett revben är av. Efter jag varit och petat på detta hålet blir han allmänt grinig. Han har även blivit riktig svår att hantera i vissa situationer såsom kloklippning. 😦

Under hösten 2014 blev Silaz undersökt av en duktig hundfysioterapeut, som menade att hans problem satt djupt i ryggmärgen. Vi har uteslutit borelia (liksom vi har gjort med Zoe).

Summa sumarum så känns det just nu osäkert om någon av min pumi kommer tillbaka till agilityn. 😦 Hoppas verkligen att min lilla mudi får hålla sig frisk nu. Kan inte fatta hon snart är 7 månader redan.

I lördags var jag iväg och tävlade igen. Denna gång i Lomma. Det är så rolgit att komma iväg och träffa människor som jag inte träffar så ofta. I Njuding fick jag träffa Lina med Eskil och i lördags Annika med Pyssla. Eskil och Pyssla kommer bägge från min uppfödning. Duktiga pumisar och mattar som kommer plocka pinnar! Eskil är redam klar för hopp2.

I lördags fick jag till ett felfritt lopp med vardera hund och ett disklopp med dito. 😉  Ett litet missförstånd ledde till en stor sväng mot en tunnel med Silaz vilket gjorde att vi missade pinnen. 😦 I agilityloppet hoppade han kontaktfälltet på balansen och sedan glömde jag att samla upp honom efter en lång tunnel trots att jag varit noga med detta under banvandring. Resultatet blev att han drog mot slalom precis som jag trodde han skulle göra om jag inte höll mig nära tunnelutgången. 😉

Zoe kom tvåa i sin ag-2 klass och fick pinne! I hopploppet drog hon på fel tunnelingång, samma tunnel som Silaz fick en stor sväng på. Jag testade två olika starter och hade jag skött min handling i bägge starter hade nog bägge sätten fungerat. Denna gång har jag allt på film vilket är väldigt nyttigt. Pga. en liten miss från kameramannen så blev inte hela Zoes agilitylopp filmat men starten såg fin ut 😉 Har dock valt att inte publicera den. Loppen hittar ni på följande länk: Lomma 2012-04.28

Jag ska nog ta och filma en träning snart för att själv se om det är så stor skillnad på Zoe som det känns. Hon var lite väl galen igår och lyssnade dåligt… Men bra speed hela vägen igenom och tredje varvet på banan gick hon super eftersom hon kunde banan själv  😉 På träning springer hon på bra, hoppas det kommer på tävling snart med…

Denna helg blir lugn, inga tävlingar utan bara häng med vänner som inte är agilityidioter. Trevligt det med. 🙂

 

Det var verkligen inte vår dag i Njudung i lördags. Silaz gick ganska bra, inte för fullt men helt ok. Agilitybanan passade oss bra då det inte var så mycket rakt fram. Tyvärr ändrade jag mig och gjorde inte starten så som jag hade tänkt när jag gick banvandring… och det ledde till en vägran. 😉

Hade jag tänkt till lite mer i hopp-loppet så hade vi även där besparat oss en vägran då jag valde ett fraförbyte efter slalom som gjorde att jag inte hade en chans att hinna med på raksträckan efter… Jag hade inte tänkt på detta… Och hade lagt mitt fokus på en bra sväng i slutet av denna raksträcka.

En svaghet som bägge mina hundar har är att de inte tar ett hinder som står framför dom om jag inte är med dem, helt klart en brist i min träning av dem. Det i kombination med ett bättre släpp-komande måste jag träna på – alltså mera grundträning!

Jag vet inte vad Zoe höll på med. Just nu känns det inte kul att tävla henne och jag vet aldrig hur loppet blir innan vi startat. I agilityloppet gick hon ur slalom (som var hinder nr 3). Jag vinklade nog upp mig lite för tidigt – men å andra sidan tränar jag mycket på detta och då fungerar det oftast. Därefter vänder hon i en böjd tunnel, stannar inte på gungan utan flyger rakt ut, hoppar av A-hindret på uppfarten och springer förbi ett hopphinder. Då fick jag nog och sprang av banan men tog de två sista hopphindrena på vägen ut. Efteråt var hon märkbart stressad och låg samt otroligt klänging. 😦

Det är så märkligt för två dagar tidigare var hon helgalen på träningen, bra hindersug och inte alls i närheten av vad hon visade upp på tävlingen.?

I hopploppet tjuvstartade hon. Andra hindret var en böjd tunnel med dold tunnelingång. Zoe hoppar upp på tunneln från sidan… Resten av loppet går hyfsat tills vi kommer till sista hindret som hon springer förbi för att i stället komma åt sin utlagda leksak utanför banan…

För första gången ville hon knappt kampa innan hopploppet då hennes fokus mest låg på den utlagda leksaken. I agilityloppet märket jag också att hon ökade farten på slutet – mot belöningen. Jag ska sluta att lägga belöningen där och i stället dra fram belöningen från min ficka efter vi kommit i mål. Under träningar har jag aldrig utlagda leksaker och vi kampar inte innan träning utan enbart som belöning efter hon utfört något. Just det testade jag vid agilityloppet, att inte kampa innan, men det gav ingen effekt.

Blir Zoe lika märklig till helgen är min plan att belöna henne så fort hon gör något bra under loppet och därmed diska oss.  Hoppas verkligen att det ”bara” är skendräktigheten som ställer till det såhär för oss just nu för det kan inte fortsätta på detta vis! Agility ska vara roligt för både hund och förare och jag vet att hon kan. Zoe äter dåligt med och går ned i vikt – dvs hon börjar bli alldeles lagom för att vara en sportpumi 😉

 

Jag har hunnit med två tävlingar sedan förra blogginlägget. Silaz gjorde sin årsdebut i Nilsholgersonhallen i Skurup under långfredagen. Förra året reagerade han lite på högtalarna och hanns agilitylopp gick inget vidare pga han var störd. Jag lyckades då fått upp honom så pass att han sprang ett ganska bra hopp-lopp och fick därmed sin första pinne.

I år var han inte störd alls men jag viste inte hur han skulle reagera – om han skulle gå för fullt eller bara gå bra. Han gick för fullt och jag hade svårt att tajma svängarna… Det var många nollade largehundar men hans tid räckte till en 3:e plats och han fick därmed sin första pinne i hopp 2. 🙂

Zoe gick däremot inte för fullt. Vi hade innan tävlingen börjat få slalomproblem, som även visade sig i agilityloppet. Tror jag sprang i från henne för långt redan vid hinder nr 2 (tunnel) och vi fick inget bra lopp. En liten tass på A-hindret vid fel tidpunkt och därmed en disk.

Hopploppet gick bättre men hon kändes fortfarande inte som hon brukar. Nollat lopp och 3:e plats för henne också men i medium.

Ett par dagar efter denna tävling var jag i Hässleholm och tränade på en rolig agilitybana. Den såg rätt lätt ut men för att få bra svängar på vissa ställen fick man tänka till.  Zoe tände mer och mer på denna bana och när det gick som bäst – dvs när jag verkligen fick kämpa föra att hon inte skulle dra ifrån mig, avslutade vi. Silaz gick också riktig bra.

I lördags tävlade Zoe i Kalmar. Slalomproblem var tillbaka 😦 5 fel i agilityloppete och jag tror att hennes problem i slalom dämpade loppet. En 2:a plats blev det iaf  av bara 9 starter. Hopploppet kändes däremot riktigt bra och hon hade bra fart! Lite väl bra så efter en lång tunnel for hon rakt fram och hoppade långhoppet bakifrån… Mitt fel.

Silaz hopp-lopp var fint på söndagen (medium och large gick olika dagar). Jag måste lära mig att samla upp honom bättre efter tunnlar (missade lite tid då han for iväg lite efter en kort rak tunnel.. samma fel som jag gjorde med Zoe) Även här var det många nollade hundar (som kämpade om de tre pinnarna som delades ut) men Silaz tid räckte till en 2:a plats och pinne nr 2!

I agilityloppet blev det en rivning och därefter tappade jag nog lite fokus… Samt jag har svårt att styra Silaz på en klass 1 bana… Han lyssnar inte så bra när det är lite enklare och han har bara 1 pinne i ag-1 så det känns onekligen som lite lång väg att komma till ag-2…

Igår tränade jag på slalomingången som Zoe missade i agilityloppet. Hon betedde sig precis likadant, dvs tog första porten fint men for sedan rakt igenom. Jag avbröt och gjorde om, försökte vara mer tydlig och poletten trillade ned. 🙂 Tredje gången jobbade hon riktigt fint och inte en missad slalom under resten av passet!!! Hoppas det håller i sig nu.

På lördag åker jag till Njudung och tävlar bägge hundar. Det blir en tidig morgon men hoppas mest på att väglaget inte ska bli för spännande med snö… Tur att vinterdäcken sitter kvar på bilen.

Till något helt annat. Idag fick jag nya hälsoresultat – Eifoszan Gerlice Golda är röntgad med HD-A och ED-0! 😀

Anntingen så är jag rejält snurrig eller så står jag för mina val 😉 Att i princip välja samma bild i två blogginlägg efter varandra är pinsamt *lol* Det är hög tid att jag tar kameran med mig ut snart men ibland kan jag undrar om jag inte redan har bilder på mina hundar så det bådre räcker och blir över. Känns lite knasigt att visa bild efter bild tycker jag. Hmm ska kanske fota Zoe och visa hur jag har misshandlat hennes päls för hon ser mer ut som en plockad höna nu – och då hade hon en jättefin päls innan jag fick ett frispel med coat kingen! 😦 Hon verkar tycka det är rätt varmt ändå.

Löpet är över för denna gång. Blev till slut tre dagar som Silaz fick vara hos mina föräldrar, mest med tanke på mina grannar här i Karlskrona. Hundarna var inte speciellt tysta när jag inte var hemma och ingen fick en lugn stund här hemma.

Jag började nästan bli orolig för att det var något fel på Silaz då han inte orkade träna speciellt mycket under dessa veckor som mor och dotter löpte. Han blev snabbt trött och slö men i söndags var han sitt gamla vanliga jag igen under ridhusträningen 😀

Nu är det bara ett tillfälle kvar av ridhusträningen. Det kändes lite fel att träna inomhus i söndags då det var värsta vårvädret. Så fel så jag var på väg mot klubben i ställtet för ridhuset. Kom på det i sista sekund så jag fick bara köra en liten omväg. Det har verkligen varit lyxigt att få träna på färdiga kombinationer och banor som en annan har planerat och klurat på. Då får jag träna på sådant som jag kanske inte själv skulle ha tänkt på att bygga upp. Jag längtar ändå efter att få bygga upp lite vad jag själv vill träna på för idéer och inspiration blir jag ju matat med från facebook och OmAgility . Zoe har blivit mer galen för varje tillfälle och på senaste tävlingen var hon inte speciellt trevlig måste jag erkänna. Taggad och utåtagerande… Hon blev dessutom påhoppad av en annan hund strax före hon skulle starta men det gick bra. Aldrig kul bara.

Tävlingen var i Borås för två veckor sedan. En dubbel klass två som vi fick en hopp-pinne med oss hem från ifrån. Jag fick mig en rejäl tankeställare i första loppet och det var att jag måste vara mer noga med min egen uppvärming. Efter 2,5 timme i bil och kallt väder var jag stel och kunde inte alls röra mig alls. Det såg ungefär lika illa ut på filmen som det kändes under loppet.

Andra hopploppet missbedömde jag totalt och banan var ösigare än vad jag trott men med nöd och näppe kom vi runt felfritt och en 2:a placering. Agilityloppen kändes bättre men småfel av mig.

Dagen efter tävlade Linda med Eifoszan Eskil i lag-tävlingen och bidrog till riktigt fina resultat till deras lag. Grattis!

I söndags var det årsmöte i SvkFUR. Jag stod för omval som ordinarie (två år) men bad på förhand att bara bli omvald för ett år. Det betyder att jag nu är supleant vilket känns bra och mindre pressande. I och med årsmötet, avslutade jag även min tid som avelsråd. Vi har inte hittat någon ny som vill ta på sig detta ansvar så känner du dig manad – tveka inte att ta kontakt!

Kan man radera ut två månader och börja om året på nytt? Och då inte behöva gå igenom samma saker igen? Jag har inte orkat eller velat skriva i bloggen och jag kommer inte gå in på något närmre men jag kan säga att livet förändrar sig, varken man vill eller inte.  Du har inte en aning om vad morgondagen har ett erbjuda, på gott och ont.

Grädden på moset, toppen av isberget eller hur jag nu ska utrycka mig, så löper tjejerna här hemma och Silaz har det jobbigt. Vi har snart tagit oss igenom Miras löp men så började Zoe löpa två veckor senare… Två höglöp eftervarandra blir lite för mycket för oss så jag kommer lämna SIlaz hos mina föräldrar en eller två veckor. Silaz brukar hålla sig lugn i början av löp och de första dagarna i höglöpet brukar i alla fall hans hjärna fungera. Desto närmre slutet av höglöpet vi kommer, desto drygare och pissigare blir han vilket i och för sig inte är så konstigt.

Vi har hunnit med en officiell tävling i agility i Karlshamn. En mycket trevlig tävling med roliga banor som var en bra start på tävlingsåret. Jag tävlade bara Zoe som verkligen gjorde sitt yttersta. Hon är en så kul och häftig hund att tävla med och vi börjar verkligen finna teamkänslan tycker jag! Tyvärr höll jag inte ihop, blev ett missförstånd som vi redda ut och så fick jag en black out och glömde banan. 0 fel men med en kass tid som räckte till 4:e plats. Om inte… Och samma sak i agilityloppet. Jag blev passiv och så var chansen oss förbi till ett nollat lopp. Bara att komma igen!

Nu går vi snart in i mars månad, lämnar vintern oss bakom och hoppas på lite ljusare tider.

 

Wrooom och så har det gått två veckor! Nästan i alla fall!

Där jag bor fanns det två grand danois. De bor i samma hus som jag men i en annan trappuppgång. Dessa två är rätt stökiga och svåra för ägarna att hålla… Mindre kul då det har hänt mer än en gång att de har överfallit andra hundar under promenad. Jag har haft respekt för dessa och har passat mig för att hamna i dumma situationer men man kan ju inte alltid undvika dessa.

I samma trappuppgång som de två grand danois, finns det en herre som då och då passade sin dotters chihuahua. Tyvärr hände det som inte får hända i trapphuset så det lilla livet finns inte mer. Lika så finns inte den ena av dessa två bjässar då den togs bort efter denne incident. Hoppas det blir lugnare nu men den hunden som de har kvar är inte så rolig. Det hela är mycket trist och sorgligt men inte kul att folk går runt på gatorna och är rädda för den hunden finns kvar.

Jag har tidigare skrivit om mina funderingar om att kastrera Silaz. Jag var hos veterinären i fredags och passade på att diskutera kastration. Veterinären har själv en schäferkennel sedan länge och får inseminera. Hon kunde inte svara på min fråga, om jag bör kastrera Silaz i förebyggande syfte då det helt beror på vad som gjort honom steril – OM han är steril för detta var hon inte helt övertygad om.

Inte blev jag klokare inte utan gick därifrån med ännu flera funderingar. Inget ska vara enkelt… Jag är absolut inte intresserad av att göra något förhastat. Fick rådet att göra en mer grundligt fertilitetsundersökning men det känns som en lite väl dyr (och onödig) utgift.

Till något roligare så kom agilityträningen igång i söndags. Äntligen! Det kommer säkert att bli jättebra med ny klubb, klubbkompisar och allt vad det för med sig. Något som är bra med Karlskrona är att de är aktiva inom agility med många tävlingsekipage och jag hoppas på att kunna fortsätta utveckla mig och hundarna här. 🙂 Omedelbart intryck är att det finns ett mycket öppet klimat utan små slutna grupper som är omöjliga att komma in i. Hoppas att detta stämmer och det fortsatt förblir så!

Jag har snabbt blivit påmind om varför jag inte uppdaterar bloggen så ofta. Tidsbrist! Eller snarare så är det rätt skönt att ta lite datorfritt på kvällen efter en jobbdag. 😉 För 10 minuter har jag ju ofta till övers om jag bara vill. Gäller att prioritera.

I veckan var jag på ett fettfabrik, en fabrik som förädlar fetter och oljor i egenskap av mitt jobb. Urk säger jag bara. Och det sätter man i sig… Förädlade råvaror och processad mat är inte speciellt trevligt om man får lite insyn i processerna bakom. Det värsta med dessa fetter är att de ingår i så många livsmedel. Är rätt nöjd med att äta ekologisk Bregott. 😉

Jag kunde inte hålla mig borta från Hässleholms Hundcenter som hade invigning igår med en inofficiell agilitytävling. Alla fick springa två hopplopp så det blev en riktig rivstart efter två månaders träningsuppehåll från agility. Silaz var betydligt mer osäker och lyssnande än när vi slutade träna/tävla i höstas. Men snart växer nog hans horn ut igen. 😉 Första loppet var felfritt men med 0,66 tidsfel. Andra loppet ledde till disk. Först en missad slalomingång, sedan tvekade han på en tunnel så jag fick stå kvar och hann typ växa fast så jag inte hann placera mig bra när han kom ut ur tunnel. Jag hann helt enkelt inte med och det blev fel hinder.

Zoe tvekade lite på tunnlarna och sprang förbi några… Efter slalomproblem i första loppet fick vi inte upp flytet igen och jag mesade mig och gjorde inte ett tänkt blindbyte = det blev precis så fel som jag trodde det skulle bli utan bytet. Andra loppet hade vi himla bra känsla och speed men lite småfel som ledde till disk 😉 Men hon var grymt duktig ändå. Känns bra inför en ny sässong. På söndag (22/1) börjar ridhusträningen.